Läkaren är extremt otrevlig, har ingen empati, avbryter konstant, nedvärderar och förlöjligar. Sämsta upplevelsen i svensk sjukvård.

Jag vill bekräfta föregående inlägg med recension ”utmärkt” på alla områden. Jag har haft förmånen att ha Dr Söderström som husläkare i flera år. Jag har fått kompetenta råd och remisser. Jag upplever att hon alltid är tillgänglig, Hon är engagerad, noggrann, visar intresse för dig som person och inte bara den åkomma du söker för. Hon ger kloka och intelligenta råd. Jag är så tacksam!

Jag har haft förmånen att ha Ruzena som husäkare i flera år och har där fått kompetenta råd och remisser till vårt lands bästa specialister när det har behövts. Jag upplever att Ruzena alltid är tillgänglig och engagerad. Hon visar intresse för dig som person och inte bara den åkomma du söker för, dvs för sk livsstilsfrågor (vikt, alkohol, kost, stress, misstänkta födelsemärken osv) och hennes råd är direkta och sakliga. Det är en viss skillnad på att välja en vårdgivare som kan upplevas mer som en privat husläkare än att låta lista sig på en vårdcentral.

Ok, här kommer ett långt inlägg, som i sin helhet beskriver den tid som jag var skriven hos Ruzena. Kort och gott, så länge jag var frisk fick jag bästa mottagandet! Problemet började då jag fick problem med min hälsa. Jag blev inlagd på sjukhuset för problem med njurarna, fick antibiotika intravenöst, blev ständigt väckt av nya prover och undersökningar. När jag blev utskriven fick jag återkommande besvär, och det var här som jag upplevde en förändring i Ruzenas behandlingen gentemot mig. I och med återkommande besvär i några månader innebar det att jag behövde ha en kontakt med min husläkare (vilket läkaren på sjukhuset också hänvisade till för djupare utredning och återkommande besvär). Ruzena blev helt plötsligt ofta arg och väldigt kort i tonen. Vid samtliga tillfällen då jag beskrev mina symptom, avbröt hon mig. Hon var helt enkelt inte det minsta intresserad av att höra att statusen var densamma som innan eller hade försämrats, utan ville bara veta om det hade blivit bättre. Läkaren på sjukhuset hade i utskrivningsjournalen skrivit att jag bör utredas (de pratade om kamera som ska in) vid återkommande besvär. Ruzena skickade en remiss (vilket jag vid senare tillfälle kom att få reda på aldrig hade gjorts). När jag frågade var hon skickade remissen ville hon först inte säga. Senare berättade hon argt var hon hade skickat remissen och hotade med att jag inte får vara skriven hos henne om jag ringer till kliniken (vilket jag inte ens varken hade sagt eller tänkt göra). Att patienten blir utesluten ur sitt eget ärende och att hon vill återhålla sådan basal information är väldigt obehagligt och det var här som mina misstankar började, kan det vara så att hon ljög om remissen och inte ville att patienten skulle få reda på det? Inte kan det vara så, tänkte jag.  Jag fortsatte att gå till jobbet och kämpa på, inte en enda dag hade jag vid det här laget sjukskrivit mig, trots att jag egentligen inte orkade (detta var över en månad efter att jag blev inlagd på sjukhuset). I slutet mådde jag så pass dåligt att till och med Ruzena tyckte att jag borde vara hemma en vecka (då behövde jag ju inte ett läkarintyg). Jag kraschade totalt. Jag fick en massa andra symptom som klart visade att något är fel, och att min kropp inte klarar av det längre. Jag fick feber, svimmade, muskelkramp, hjärtklappning osv. Jag var så sjuk att jag, en vuxen kvinna, fick åka hem till mina föräldrar för att jag inte klarade av att ens ställa mig upp utan hjälp. Jag informerade Ruzena om detta som tyckte att jag var fullt frisk att gå till jobbet, detta trots att jag mådde mycket sämre än veckan innan (den veckan som Ruzena dessutom tyckte att jag skulle vara hemma och då jag inte behövde ett sjukintyg). Jag försökte förklara flera gånger men det var som att prata med en vägg, för hon hade redan bestämt sig att hon INTE skulle bli inblandad i detta. Jag blev tvingad till jobbet och åkte dit, och i dörren blev jag hemskickad av min chef direkt. Han bara tittade på mig och sa ”du ska inte vara på jobbet i det här skicket”. Jag kunde knappt hålla ögonen öppna, eller stå rakt, och jag hade fruktansvärd smärta som inte går att beskriva i ord. Jag var i så pass dåligt skick att jag inte kunde åka hem själv utan min man fick åka 1,5 h för att hämta mig. Jag ringde för att informera Ruzena om detta och det första hon fick ur sig när jag berättade att min chef skickat hem mig var ”då går det på deras företagshälsovård”. HUR kan detta vara det första en läkare kommer att tänka på när en patient ringer och berättar om alla symptom. Vems statistik eller räkning detta hamnar på bör INTE vara i prioritet, utan det bör hälsan vara. Jag åkte till Ruzena för läkarbesök och hon ville ta snabbsänka. Snabbsänka under pågående eller nyss avslutad antibiotikabehandling bör inte utföras (https://www.blodkollen.se/sv/analys/crp ) och värt att nämna är att jag sedan över en vecka tillbaka hade gått på antibiotika, så hon hoppades väl att kunna missvisa resultatet genom att ta provet just när jag gick på antibiotika. Det kom att visa sig, att jag TROTS över en veckas antibiotikakur, hade förhöjd CRP. Hon kände även på min kropp och konstaterade att jag ”var varm”, men ville absolut inte ta tempen (också anmärkningsvärt att inte vilja ta tempen när hon hade patienten framför sig och själv kände att man var varm). Hon fick mig att må så fruktansvärt dåligt och gav mig så mycket skuldkänslor över att jag var sjuk (värt att nämna att jag innan detta ALDRIG i mitt liv har varit sjuk så jag behöver ett sjukintyg). Till slut vågade jag inte berätta för henne om jag hade några besvär, i rädsla av att hon skulle bli så arg som hon hade blivit vid alla de andra tillfällena. När jag började må bättre listade jag mig snabbt som blixten hos en annan läkare. Jag bad Ruzena om en kopia på min journal och ringde även det stället som hon hade skickat remissen till (för ytterligare utredning nämnt ovan). De meddelade mig att det aldrig funnits någon remiss i mitt ärende överhuvudtaget. Inte heller i journalen jag fick från Ruzena framkom det att hon hade skickat remissen, så det visade sig vara en ren lögn. I min journal hade hon även i flertal anteckningar hittat på sådant som jag aldrig sagt till henne. Idag när jag är på bättringsväg förstår jag inte hur jag kunde stå ut med den behandlingen, men när man är i så dåligt skick har man varken ork att kämpa och tror dessutom aldrig att en läkare skulle bete sig så. Idag har jag en läkare som tar mina besvär på allvar, och som, hör och häpna, inte lägger på luren eller avbryter sina patienter, inte heller hittar på saker i journalen eller ljuger om remisser. Detta borde ju i all klarhet vara en självklarhet.

Ok, här kommer ett långt inlägg, som i sin helhet beskriver den tid som jag var skriven hos Ruzena. Kort och gott, så länge jag var frisk fick jag bästa mottagandet! Problemet började då jag fick problem med min hälsa. Jag blev inlagd på sjukhuset för problem med njurarna, fick antibiotika intravenöst, blev ständigt väckt av nya prover och undersökningar. När jag blev utskriven fick jag återkommande besvär, och det var här som jag upplevde en förändring i Ruzenas behandlingen gentemot mig. I och med återkommande besvär i några månader innebar det att jag behövde ha en kontakt med min husläkare (vilket läkaren på sjukhuset också hänvisade till för djupare utredning och återkommande besvär). Ruzena blev helt plötsligt ofta arg och väldigt kort i tonen. Vid samtliga tillfällen då jag beskrev mina symptom, avbröt hon mig. Hon var helt enkelt inte det minsta intresserad av att höra att statusen var densamma som innan eller hade försämrats, utan ville bara veta om det hade blivit bättre. Läkaren på sjukhuset hade i utskrivningsjournalen skrivit att jag bör utredas (de pratade om kamera som ska in) vid återkommande besvär. Ruzena skickade en remiss (vilket jag vid senare tillfälle kom att få reda på aldrig hade gjorts). När jag frågade var hon skickade remissen ville hon först inte säga. Senare berättade hon argt var hon hade skickat remissen och hotade med att jag inte får vara skriven hos henne om jag ringer till kliniken (vilket jag inte ens varken hade sagt eller tänkt göra). Att patienten blir utesluten ur sitt eget ärende och att hon vill återhålla sådan basal information är väldigt obehagligt och det var här som mina misstankar började, kan det vara så att hon ljög om remissen och inte ville att patienten skulle få reda på det? Inte kan det vara så, tänkte jag.  Jag fortsatte att gå till jobbet och kämpa på, inte en enda dag hade jag vid det här laget sjukskrivit mig, trots att jag egentligen inte orkade (detta var över en månad efter att jag blev inlagd på sjukhuset). I slutet mådde jag så pass dåligt att till och med Ruzena tyckte att jag borde vara hemma en vecka (då behövde jag ju inte ett läkarintyg). Jag kraschade totalt. Jag fick en massa andra symptom som klart visade att något är fel, och att min kropp inte klarar av det längre. Jag fick feber, svimmade, muskelkramp, hjärtklappning osv. Jag var så sjuk att jag, en vuxen kvinna, fick åka hem till mina föräldrar för att jag inte klarade av att ens ställa mig upp utan hjälp. Jag informerade Ruzena om detta som tyckte att jag var fullt frisk att gå till jobbet, detta trots att jag mådde mycket sämre än veckan innan (den veckan som Ruzena dessutom tyckte att jag skulle vara hemma och då jag inte behövde ett sjukintyg). Jag försökte förklara flera gånger men det var som att prata med en vägg, för hon hade redan bestämt sig att hon INTE skulle bli inblandad i detta. Jag blev tvingad till jobbet och åkte dit, och i dörren blev jag hemskickad av min chef direkt. Han bara tittade på mig och sa ”du ska inte vara på jobbet i det här skicket”. Jag kunde knappt hålla ögonen öppna, eller stå rakt, och jag hade fruktansvärd smärta som inte går att beskriva i ord. Jag var i så pass dåligt skick att jag inte kunde åka hem själv utan min man fick åka 1,5 h för att hämta mig. Jag ringde för att informera Ruzena om detta och det första hon fick ur sig när jag berättade att min chef skickat hem mig var ”då går det på deras företagshälsovård”. HUR kan detta vara det första en läkare kommer att tänka på när en patient ringer och berättar om alla symptom. Vems statistik eller räkning detta hamnar på bör INTE vara i prioritet, utan det bör hälsan vara. Jag åkte till Ruzena för läkarbesök och hon ville ta snabbsänka. Snabbsänka under pågående eller nyss avslutad antibiotikabehandling bör inte utföras (https://www.blodkollen.se/sv/analys/crp ) och värt att nämna är att jag sedan över en vecka tillbaka hade gått på antibiotika, så hon hoppades väl att kunna missvisa resultatet genom att ta provet just när jag gick på antibiotika. Det kom att visa sig, att jag TROTS över en veckas antibiotikakur, hade förhöjd CRP. Hon kände även på min kropp och konstaterade att jag ”var varm”, men ville absolut inte ta tempen (också anmärkningsvärt att inte vilja ta tempen när hon hade patienten framför sig och själv kände att man var varm). Hon fick mig att må så fruktansvärt dåligt och gav mig så mycket skuldkänslor över att jag var sjuk (värt att nämna att jag innan detta ALDRIG i mitt liv har varit sjuk så jag behöver ett sjukintyg). Till slut vågade jag inte berätta för henne om jag hade några besvär, i rädsla av att hon skulle bli så arg som hon hade blivit vid alla de andra tillfällena. När jag började må bättre listade jag mig snabbt som blixten hos en annan läkare. Jag bad Ruzena om en kopia på min journal och ringde även det stället som hon hade skickat remissen till (för ytterligare utredning nämnt ovan). De meddelade mig att det aldrig funnits någon remiss i mitt ärende överhuvudtaget. Inte heller i journalen jag fick från Ruzena framkom det att hon hade skickat remissen, så det visade sig vara en ren lögn. I min journal hade hon även i flertal anteckningar hittat på sådant som jag aldrig sagt till henne. Idag när jag är på bättringsväg förstår jag inte hur jag kunde stå ut med den behandlingen, men när man är i så dåligt skick har man varken ork att kämpa och tror dessutom aldrig att en läkare skulle bete sig så. Idag har jag en läkare som tar mina besvär på allvar, och som, hör och häpna, inte lägger på luren eller avbryter sina patienter, inte heller hittar på saker i journalen eller ljuger om remisser. Detta borde ju i all klarhet vara en självklarhet.

Ok, här kommer ett långt inlägg, som i sin helhet beskriver den tid som jag var skriven hos Ruzena. Kort och gott, så länge jag var frisk fick jag bästa mottagandet! Problemet började då jag fick problem med min hälsa. Jag blev inlagd på sjukhuset för problem med njurarna, fick antibiotika intravenöst, blev ständigt väckt av nya prover och undersökningar. När jag blev utskriven fick jag återkommande besvär, och det var här som jag upplevde en förändring i Ruzenas behandlingen gentemot mig. I och med återkommande besvär i några månader innebar det att jag behövde ha en kontakt med min husläkare (vilket läkaren på sjukhuset också hänvisade till för djupare utredning och återkommande besvär). Ruzena blev helt plötsligt ofta arg och väldigt kort i tonen. Vid samtliga tillfällen då jag beskrev mina symptom, avbröt hon mig. Hon var helt enkelt inte det minsta intresserad av att höra att statusen var densamma som innan eller hade försämrats, utan ville bara veta om det hade blivit bättre. Läkaren på sjukhuset hade i utskrivningsjournalen skrivit att jag bör utredas (de pratade om kamera som ska in) vid återkommande besvär. Ruzena skickade en remiss (vilket jag vid senare tillfälle kom att få reda på aldrig hade gjorts). När jag frågade var hon skickade remissen ville hon först inte säga. Senare berättade hon argt var hon hade skickat remissen och hotade med att jag inte får vara skriven hos henne om jag ringer till kliniken (vilket jag inte ens varken hade sagt eller tänkt göra). Att patienten blir utesluten ur sitt eget ärende och att hon vill återhålla sådan basal information är väldigt obehagligt och det var här som mina misstankar började, kan det vara så att hon ljög om remissen och inte ville att patienten skulle få reda på det? Inte kan det vara så, tänkte jag.  Jag fortsatte att gå till jobbet och kämpa på, inte en enda dag hade jag vid det här laget sjukskrivit mig, trots att jag egentligen inte orkade (detta var över en månad efter att jag blev inlagd på sjukhuset). I slutet mådde jag så pass dåligt att till och med Ruzena tyckte att jag borde vara hemma en vecka (då behövde jag ju inte ett läkarintyg). Jag kraschade totalt. Jag fick en massa andra symptom som klart visade att något är fel, och att min kropp inte klarar av det längre. Jag fick feber, svimmade, muskelkramp, hjärtklappning osv. Jag var så sjuk att jag, en vuxen kvinna, fick åka hem till mina föräldrar för att jag inte klarade av att ens ställa mig upp utan hjälp. Jag informerade Ruzena om detta som tyckte att jag var fullt frisk att gå till jobbet, detta trots att jag mådde mycket sämre än veckan innan (den veckan som Ruzena dessutom tyckte att jag skulle vara hemma och då jag inte behövde ett sjukintyg). Jag försökte förklara flera gånger men det var som att prata med en vägg, för hon hade redan bestämt sig att hon INTE skulle bli inblandad i detta. Jag blev tvingad till jobbet och åkte dit, och i dörren blev jag hemskickad av min chef direkt. Han bara tittade på mig och sa ”du ska inte vara på jobbet i det här skicket”. Jag kunde knappt hålla ögonen öppna, eller stå rakt, och jag hade fruktansvärd smärta som inte går att beskriva i ord. Jag var i så pass dåligt skick att jag inte kunde åka hem själv utan min man fick åka 1,5 h för att hämta mig. Jag ringde för att informera Ruzena om detta och det första hon fick ur sig när jag berättade att min chef skickat hem mig var ”då går det på deras företagshälsovård”. HUR kan detta vara det första en läkare kommer att tänka på när en patient ringer och berättar om alla symptom. Vems statistik eller räkning detta hamnar på bör INTE vara i prioritet, utan det bör hälsan vara. Jag åkte till Ruzena för läkarbesök och hon ville ta snabbsänka. Snabbsänka under pågående eller nyss avslutad antibiotikabehandling bör inte utföras (https://www.blodkollen.se/sv/analys/crp ) och värt att nämna är att jag sedan över en vecka tillbaka hade gått på antibiotika, så hon hoppades väl att kunna missvisa resultatet genom att ta provet just när jag gick på antibiotika. Det kom att visa sig, att jag TROTS över en veckas antibiotikakur, hade förhöjd CRP. Hon kände även på min kropp och konstaterade att jag ”var varm”, men ville absolut inte ta tempen (också anmärkningsvärt att inte vilja ta tempen när hon hade patienten framför sig och själv kände att man var varm). Hon fick mig att må så fruktansvärt dåligt och gav mig så mycket skuldkänslor över att jag var sjuk (värt att nämna att jag innan detta ALDRIG i mitt liv har varit sjuk så jag behöver ett sjukintyg). Till slut vågade jag inte berätta för henne om jag hade några besvär, i rädsla av att hon skulle bli så arg som hon hade blivit vid alla de andra tillfällena. När jag började må bättre listade jag mig snabbt som blixten hos en annan läkare. Jag bad Ruzena om en kopia på min journal och ringde även det stället som hon hade skickat remissen till (för ytterligare utredning nämnt ovan). De meddelade mig att det aldrig funnits någon remiss i mitt ärende överhuvudtaget. Inte heller i journalen jag fick från Ruzena framkom det att hon hade skickat remissen, så det visade sig vara en ren lögn. I min journal hade hon även i flertal anteckningar hittat på sådant som jag aldrig sagt till henne. Idag när jag är på bättringsväg förstår jag inte hur jag kunde stå ut med den behandlingen, men när man är i så dåligt skick har man varken ork att kämpa och tror dessutom aldrig att en läkare skulle bete sig så. Idag har jag en läkare som tar mina besvär på allvar, och som, hör och häpna, inte lägger på luren eller avbryter sina patienter, inte heller hittar på saker i journalen eller ljuger om remisser. Detta borde ju i all klarhet vara en självklarhet.

Kunnigt, bestämda råd och god beredskap, upplysning och uppföljning såväl efter den aktuella utredningen som på längre sikt, kontinuitet, trygghet.

Utmärkt mottagande, trevlig personal.

Doktor Ruzena ger den bästa tänkbara vården – en alldeles underbar läkare och människa. Efterfrågan att bli patient hos henne har blivit därefter, och kvoten överfylld till den milda grad att det inte finns någon som helst möjlighet för henne att ta emot flera patienter. De som skriver annat är antagligen sura att de inte finns bland oss 'lyckligt lottade' som hann registreras hos henne!

Vilket skämt till mottagning! Ringer dit efter att jag har val denna mottagning, det svarar någon på knagglig svenska något efternamn som jag ej uppfattar så jag får fråga om jag ringt Äppelvikens läkarmottagning. När jag sedan frågar om tid så undrar först rösten om jag har valt och NÄR jag har valt denna mottagning!? Jag svarar att jag valde mottagningen förra veckan, då säger rösten mig att mottagningen är liten och INTE har tid!!! Aldrig mer denna mottagning!

Jag ringer dit en kvinna svarar med brytning något namn jag inte uppfattar. Så jag ursäktar mig att jag ringt fel jag skulle ringa vårdcentralen. Och hon säger sen att hon jobbar där. Jahaaa?? Okej? Jag blir ställd , men jag svarar då henne att jag behöver boka en tid. hon svarar mig direkt att- hon tar inga mer patienter. Jahaa jag blir helt ställd igen. För hon har varken frågat mig vem jag är. Hon vet alltså inte om jag är patient hos dom eller ej. Men då frågar Jag henne var ska jag gå någonstans då ni ej tar emot? Hon svarar jätte otrevligt "jag vet inte. Sen säger hon bara hejdå. Så jag helt häppnad över samtalet.. jaha hejdå. Tack för hjälpen man aldrig fick!! Jag har aldrig skrivit eller gnällt såhär. Jag vart chockad över den här kvinnans beteende för mig spelar de ingen roll jag kan gå någon annnastans för jag är 27 år. Men den här tiden jag tänkte boka var inte åt mig de var åt en väldigt sjuk kvinna på 70 år som har väldigt svårt att gå. Och hon bor i närheten av äppelvikens läkarmottagning och hon är även varit dit flera gånger. Vi fick åka till st.göran istället!!! Vården är inte vård!!!

Läs: http://www.svd.se/vardval-med-forhinder

Om du inte är listad hos dem, kan du glömma att ringa dem. De har ingen plats för mera patienter eller tid att svara på dina frågor. Blev dålig bemött när jag skulle ställa en enkel fråga - "gör ni generell hälsoundersökning?" De svarade "Om du inte är listad hos oss kan vi inte hjälpa dig. Ok? Tack tack, hejdå!" Klick. Istället för att säga "Ja, det gör vi, men vi är fullbokade. Testa Cityakuten. Vi kan skriva ner ditt namn och nummer på väntelistan så länge. Lycka till!" Jag är inte intresserad av att vara listad hos er, jag vill veta hur mycket en generell undersökning kostar och vad som ingår?